Kommentarer från några som läst...

Fint flow och härliga fraser! Och till och med en gul Lotus Europa!
/Annonsbladet-Dalarna

Smycken, glitter och rapp dialog.
Det är glittrande diskoljus, Fabergéägg, dyrbara smycken och ett högt tempo. Bitvis skruvat i överkant men klart underhållande. Man måste ju få veta hur det går för tjejerna…

AAA = BRA

/IH på Allas veckotidning/recension

Tankarna går till en mix av gentlemannatjuven Helgonet och road movies om fräcka och självständiga kvinnor som kör sitt eget race.  En rolig idé för en feel good-roman.
Dt/Falukuriren/recension

Ta Hasard och Alfahonan

Om att gå längst ut på kanten och chansa.

Ta Hasard:
Det är i slutet av 70-talet och två unga kvinnor, Kim och Alice, möts av en händelse på ett tåg på väg till Köpenhamn. De sugs med in i en virvlande livsström som blåser dem ut i Europa och till en värld där allt går att köpa bara priset är det rätta.

Känn ljudet av 70-talets discomusik och njut av Spaneins sol, Shanghais puls och Schweiz rena alpluft. 
Alfahonan: 80-talets ystra finanser krattar manegen för affärskvinnan Kim. Men hotet från hennes tidigare liv är inte avvärjt. Har hennes försök att bygga upp ett nytt liv lyckats och hur vill hon då att framtiden ska se ut? Vem är hon idag?

Varför skriver man en bok?
För min del, i Ta Hasard, handlade det bara om att jag helt enkelt hade en historia att berätta och en tid som jag ville återvända till, 70-talet.
Vi var oskuldsfulla och nöjeslystna. Vi kunde också vara genuint engagerade och trodde på riktigt att det vi hävdade gjorde skillnad.
I den fristående fortsättningen, Alfahonan, vill jag fördjupa karaktärerna och följa dem en bit in på 80-talet. 

Är det en sann historia?
Inte alls men ... den innehåller spår av sanning. Alice och Kim har lånat mycket av sina karaktärer från människor som jag har mött. Minnena från de miljöer som beskrivs är mina.

Vilken genre passar böckerna in i?
Det är först och främst underhållningsromaner. Starka och ibland rätt olydiga kvinnor tycker jag är spännande att skildra.
Kärlek? Absolut - och då på lika villkor.

Trevlig läsning! / Annika Eisen